SD:s dåliga valresultat inget bevis på klanröstning

SD väljer att misstänkliggöra väljarna och antyda att människor i vissa bostadsområden inte röstar fritt.

Mohamed Chehade (V) i Hässleholm svarar på kritik från SD.

När människor med arabisk eller muslimsk bakgrund engagerar sig politiskt och röstar på Vänsterpartiet verkar SD ha väldigt svårt att acceptera. De behöver inte någon klan för att veta varför de röstar, de kan helt enkelt vara missnöjda med SD:s politik.

Magnus Åkeborn (V) i Hässleholm svarar på kritik från SD.

Jag behöver inte få lektioner i av ett parti som gång på gång gör migrations- och integrationsfrågor till huvudförklaringen på nästan varje samhällsproblem.

SD försöker göra en politisk formulering från Ljungdala till ett påstått hot. Det är ett desperat försök att skapa dramatik där det inte finns någon.

När jag säger att SD inte har en chans att ”andas” på Ljungdala handlar det om deras politiska stöd–inte om deras rätt att bedriva politik. Det är så långsökt att det nästan blir pinsamt.

”Att inte få andas” är i detta sammanhang ett politiskt uttryck. Det handlar om att inte ha politiskt stöd, inflytande eller möjlighet att få genomslag för sin politik.

Men SD väljer den mest dramatiska tolkningen eftersom det passar deras berättelse, och här blir deras argumentation ännu märkligare.

SD:s företrädare Daniel Talmid har ju kunnat vara på Ljungdala och sälja churros under Ljungdala live och under id-festen. Han kunde stå där. Han kunde bedriva sin verksamhet och träffa människor. Han kunde–bokstavligt talat–andas.

Om människor röstar på Vänsterpartiet är det inte ”klanröstning”, och om ett parti förlorar stöd i ett område är lösningen inte att misstänkliggöra människorna som bor där, lösningen är att förändra sin politik.

SD vill granska mig, då ska samma krav gälla SD. Granska deras politik. Granska deras retorik. Granska deras försök att gång på gång göra människors bakgrund till en politisk fråga. Och granska framför allt varför så många människor uppenbarligen inte känner att SD:s politik representerar dem.

Det är dags för SD att acceptera resultatet i stället för att leta efter syndabockar. Ni får gärna angripa mig. Men lämna våra väljare i fred. De har redan svarat er–med sina röster.

Det finns en detalj i eftervalsspelet som säger mer om SD:s desperation än kanske något annat. I rapporteringen den 7 oktober framgår att KD och SD hade kunnat tänka sig att ge ordförandeposten i KSO till L–för att få ihop ett annat styre. Då måste man faktiskt ställa frågan:

Hur långt är Hanna Nilsson och SD beredda att gå för att behålla makten?

Demokrati handlar om att acceptera väljarnas beslut – även när beslutet går emot en själv.

Det parti som under valrörelsen talade så självsäkert om sitt stöd och sin styrka står nu efter valet och försöker pussla ihop vilken politisk konstruktion som helst som kan ge dem en väg tillbaka till makten.

När ett parti är berett att släppa fram ett mindre parti till kommunens tyngsta politiska post för att själv få möjlighet att påverka styret, då visar det hur långt man är beredd att gå när det egna maktunderlaget inte längre räcker.

Först försöker man framställa andra som oseriösa, sedan kallar man politiska samarbeten för svek – samtidigt som man själv är beredd att bygga alternativa maktkonstruktioner med partier som man annars gärna kritiserar.

Det är därför SD:s attacker mot mig och mot väljare i Ljungdala blir så genomskinliga.

När man inte längre kan vinna genom att övertyga väljarna försöker man i stället misstänkliggöra deras röster.

Det är kanske den viktigaste lärdomen efter årets val: Demokrati handlar inte om att få makt till varje pris. Demokrati handlar om att acceptera väljarnas beslut – även när beslutet går emot en själv.

Du behöver vara prenumerant för att anmäla dig till våra nyhetsbrev.

För att följa våra premiumbrev behöver du ha en aktiv digital prenumeration.